Ibland kommer det såna människor man inte alls förstår hur de agerar och tänker..

Så var fallet idag då en gammal man (~60), halvfinne, kommer in på jobbet.. Ska handla nån vitvara för X antal kr, betalar med kort.. Köpet medges ej och han försöker någon gång till.. Jag säger snällt och artigt att det kan vara problem med kopplingen till banken (oftast har de inte pengar, men det låter så otrevligt att säga :P), och att han kan hämta ut pengar på Kvantum om han vill.. Gubben blir skitsur och står och gapar åt mig att jag måste fixa det, ringa nånstans och lösa det å allt vad det nu var.. Jag kunde ju inte göra mer än vad jag redan gjort, går inte köpet igenom på 3 försök, SAMT att jag ringde till kortkontrollen och även där blev det inte godkänt.. Jag frågade honom om han var säker på att han hade pengar på kontot; "JA vad tror du, klart jag har pengar om jag ska fara och handla".. Jo tjena. Sa åt honom igen om att han kan hämta ut pengar å så... "JAG ÄR INTE DIN RINGPOJKE!!" gapar han åt mig då.
- Ehh.. Är du inte min ringpojke? fattade ingenting just då.. haha

Ah, går inte att återberätta hur störd människan var, men han tyckte absolut att det var mitt fel att hans köp inte gick igenom (gubbjäveln hade inte nog pengar på kontot såg vi senare på felmeddelandet...) och han var ju inte min ringpojke som skulle hämta ut pengar på Kvantum för att HAN skulle köpa sig en jävla tvättmaskin.

Ringpojke.. haha.. Säg det med finsk brytning så blir det till springpojke, bara så ni vet :P

Efter att han gick var jag så upprörd att jag skakade. Förstår inte hur man kan bete sig på ett sånt sätt.. Jag var ju inte ens otrevlig mot honom, fast jag röt ifrån lite när han började gapa för mycket. Suck. Nåja, tyvärr finns det riktiga idioter.